Bloginlägg D: Elements of Journalism

Relationen mellan gammelmedierna och de sociala medierna skulle kunna diskuteras i all oändlighet. Är gammal äldst och de unga sociala medierna bara ett otyg, eller kan de göra någon nytta? Jag tror på det sistnämnda även om alla mynt har två sidor. Och de sociala medierna är inget undantag.

I inledningen av The Elements of Journalism kan jag läsa; "Humans have exchanged a similar mix of news...throughout history and across cultures". Enligt historiker och sociologer beror detta på att människan har en inbygd instinkt, en "hunger" efter att veta vad som händer omkring oss för att skapa en känsla av säkerhet, kontroll och självförtroende. När vi känner hunger vill vi alla samma sak, nämligen att stilla den. Men hur vi stillar den skiljer är individuellt. Kanske räcker det med något litet för någon, medan en annan måste ha ett helt buffébord att tillgå för att bli nöjd.
Likadant är det när det kommer till nyheter. I dagens samhälle växer informationsflödet lavinartat samtidigt som ämnena som berörs blir fler och mer nischade. Åtminstone i de sociala medierna. I gammelmedierna ser det mer eller minre likadant ut nu som för 20 år sedan. Så räcker gammelmedierna verkligen till för att tillgodose allas hunger? Svaret är nej. "The primary purpose of journalism is to provide citizens with the information they need to be free and self-governing" (sid. 17) och för att kunna göra detta måste gammelmedier kompletteras med hjälp av de sociala medierna för att alla ska kunna bli mätta.

Nyheter som sprids via sociala medier sprids fort. Väldigt fort. Vilket kan ses som en stor fördel, så länge det som skrivs är sant. När det kommer till den tredje punkten till vad som kännertecknar god journalistik "Its essence is a discipline of verification" har fortfarande gammelmedierna övertaget. För att en nyhetsartikel ska få publiceras i en tidningen har den oftast blivit korrekturläst och faktan dubbelkollad innan den går i tryck. Skulle artikeln visa sig innehålla några större faktafel kan detta äventyra tidningens goda rykte och få förödande konsekvenser. På Internet däremot... Där kan du vara anonym och bara klicka på "publicera" för att en text ska finnas tillgänglig för miljontals människor. Detta medför att sanningshalten kanske inte alltid är så hög och oskyldiga människor kan fara illa om de anklagas för något brott på lösa grunder.

Ett annat problem med sociala medier är något som benämns på sidan 60, "...what religion are you journalist practicing? Are they journalists who understand business? Or are they businesspersons who understands journalism?". Idag kan vem som helst kalla sig journalist och dessvärre är vinstintresset mer utpräglat bland de sociala medierna jämfört med gammelmedierna. Framförallt bland bloggare där det ofta ifrågasätts om det som skrivs i inlägget är bloggarens egna åsikt eller om det är ett så kallat "köpt inlägg" där han/hon fått betalt för att skriva så. Det är alltså i första hand inte vad som skrivs som skiljer de bra journalisterna ifrån de dåliga, utan vilka de skriver för. Är det för läsarna eller för egen vinning?

Efter att ha läst Martin Jönssons artikel för SvD (ni hittar den här) kan jag inte annat än hålla med, "Journalistiken i sig behöver inte förnyas. Den behöver bara förbättras.".

/Johanna Bodin