fredag 18 mars 2011

Blogginlägg B: Pressetik

I december 2008 mördades en 26-årig homosexuell man i Malmö. Kort därpå greps två tonårspojkar misstänkta för mordet. Den ena pojken visade sig ha en blogg som berörde religion och moralfrågor.


Hur mycket är relevant att berätta om de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet? Varför?
Inget alls, till att börja med. Hur kan vi veta att det är ett så kallat hatbrott så tidigt i utredningen? Kanske var det ett försök till rån som gick snett? Hade det varit en heterosexuell man som mördats av två tonårspojkar med svensk ursprung hade nyheten troligtvis inte blivit särskilt uppmärksammad.

Om det längre fram i utredningen skulle visa sig att det var pojkarnas starkt religiösa tro som drivit dem till denna fruktansvärda handling ja då, men bara då, hade det känts relevant att ta upp det. Fast kanske inte att då bara belysa den islamska tron (som pojkarna tillhör) utan världsreligionernas syn på homosexuella i allmänhet. Att det fortfarande finns människor 2011 som hävdar att homosexualitet är en sjukdom eller en förbannelse är helt befängt och påvisar inget annat än okunskap och ovilja att förstå.

Aftonbladet som valde att publicera all information om bloggen och pojkarnas religiösa och etniska tillhörighet ökade säkert sin lösnummersförsäljning, men de gav även rikets främlingsfientliga anhängare vatten på sin kvarn. Något som kan få oönskade konsekvenser, exempelvis att ett främlingfientligt parti röstas in i Sveriges riksdag. Agerade dessutom pojkarna i självförsvar som de själva sa och frias från misstanke om mord, ja då skulle de ändå få ett helvete att rentvå sig efteråt eftersom kvällspress och bloggar på nätet struntat i allt vad personlig integritet heter och förmodligen förstört pojkarnas liv för gott.


På PO's hemsida kan den som är intresserad läsa om de pressetiska regler för press, TV och radio som bör tillämpas för att "upprätthålla en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften".