Bloginlägg D: Elements of Journalism

Relationen mellan gammelmedierna och de sociala medierna skulle kunna diskuteras i all oändlighet. Är gammal äldst och de unga sociala medierna bara ett otyg, eller kan de göra någon nytta? Jag tror på det sistnämnda även om alla mynt har två sidor. Och de sociala medierna är inget undantag.

I inledningen av The Elements of Journalism kan jag läsa; "Humans have exchanged a similar mix of news...throughout history and across cultures". Enligt historiker och sociologer beror detta på att människan har en inbygd instinkt, en "hunger" efter att veta vad som händer omkring oss för att skapa en känsla av säkerhet, kontroll och självförtroende. När vi känner hunger vill vi alla samma sak, nämligen att stilla den. Men hur vi stillar den skiljer är individuellt. Kanske räcker det med något litet för någon, medan en annan måste ha ett helt buffébord att tillgå för att bli nöjd.
Likadant är det när det kommer till nyheter. I dagens samhälle växer informationsflödet lavinartat samtidigt som ämnena som berörs blir fler och mer nischade. Åtminstone i de sociala medierna. I gammelmedierna ser det mer eller minre likadant ut nu som för 20 år sedan. Så räcker gammelmedierna verkligen till för att tillgodose allas hunger? Svaret är nej. "The primary purpose of journalism is to provide citizens with the information they need to be free and self-governing" (sid. 17) och för att kunna göra detta måste gammelmedier kompletteras med hjälp av de sociala medierna för att alla ska kunna bli mätta.

Nyheter som sprids via sociala medier sprids fort. Väldigt fort. Vilket kan ses som en stor fördel, så länge det som skrivs är sant. När det kommer till den tredje punkten till vad som kännertecknar god journalistik "Its essence is a discipline of verification" har fortfarande gammelmedierna övertaget. För att en nyhetsartikel ska få publiceras i en tidningen har den oftast blivit korrekturläst och faktan dubbelkollad innan den går i tryck. Skulle artikeln visa sig innehålla några större faktafel kan detta äventyra tidningens goda rykte och få förödande konsekvenser. På Internet däremot... Där kan du vara anonym och bara klicka på "publicera" för att en text ska finnas tillgänglig för miljontals människor. Detta medför att sanningshalten kanske inte alltid är så hög och oskyldiga människor kan fara illa om de anklagas för något brott på lösa grunder.

Ett annat problem med sociala medier är något som benämns på sidan 60, "...what religion are you journalist practicing? Are they journalists who understand business? Or are they businesspersons who understands journalism?". Idag kan vem som helst kalla sig journalist och dessvärre är vinstintresset mer utpräglat bland de sociala medierna jämfört med gammelmedierna. Framförallt bland bloggare där det ofta ifrågasätts om det som skrivs i inlägget är bloggarens egna åsikt eller om det är ett så kallat "köpt inlägg" där han/hon fått betalt för att skriva så. Det är alltså i första hand inte vad som skrivs som skiljer de bra journalisterna ifrån de dåliga, utan vilka de skriver för. Är det för läsarna eller för egen vinning?

Efter att ha läst Martin Jönssons artikel för SvD (ni hittar den här) kan jag inte annat än hålla med, "Journalistiken i sig behöver inte förnyas. Den behöver bara förbättras.".

/Johanna Bodin

Blogginlägg C: Flickan och skulden

Inför veckans uppgift har jag läst Flickan och skulden av Karin Wennstam. En bok om samhällets syn på våldtäkt. I boken beskrivs flera våldtäktsmål där förövarna fått gå fria. Varför? Jo, för att ord har stått mot ord. Offret mot gärningsmannen. Eller i flera fall, gärningsmännen. Och vem ska man tro på? Flickan som vid tillfället bar kort kjol och var kraftigt berusad eller killarna som dyrt och heligt hävdar att flickan var med på det och att hon gillade "hårda tag"? 

Wennstam inleder boken med att berätta om en varm och fin julinatt år 2000. Natten då Jonna blev våldtagen av sin ex-pojkvän och hans kompis. Stycket skulle kunna vara vilken skräckroman som helst. Miljöbeskrivningarna är mycket detaljerade läsaren får ta del av Jonnas känslor och tankar när hon vaknar morgonen därpå. Den här berättartekniken använder sig Wennstam av varje gång ett nytt våldtäktsfall tas upp i boken. Dessa skönlitterärt skrivna styckena blandas med ren fakta. Lagtexter och utdrag från bland annat förhör, rättegångar och domslut.

Jag tycker att Flickan och skulden är ett lyckat exempel av New Journalism*. Hade boken endast bestått av uppradad fakta och "vanligt" journalistisk skrivande hade boken på drygt 200 sidor förmodligen känts väldigt platt. Hade den däremot varit skriven som en roman rätt igenom (som t. ex. Gömda av Liza Marklund) skulle jag i stället ifrågasatt bokens trovärdighet och haft svårt att skilja på vad som var fiktion och verklighet.

Att blanda dessa två berättartekniker i en bok (dvs New Journalism) tycker jag är att få det bästa av två världar. Wennstams målande beskrivningar om hur våldtäkterna genomförts gör att jag som läsare lättare kan identifiera mig med offret och ta till mig boken medan faktastyckena hjälper mig att förstå varför domstolarna har dömt som dem har gjort.

Angående frågan om man ska ha samma krav på sanning, källkritik och etik är mitt svar, nja. Alla produktioner, både böcker och film, som baseras "på en verklig historia" tycker jag man ska ta med en nypa salt och ses på med kritiska ögon. Detta tycker jag i och för sig gäller all journalistik (speciellt kvälls- och skvallerpress) och inte bara New Journalism.

*new journalism [nu:dʒə:´rnəlizəm] (engelska), benämning på en form av journalistik som uppstod i USA på 1960-talet, av Tom Wolfe karakteriserad som en subjektiv, personcentrerad skrivform med litterära grepp som monologer, berättande i scener och detaljrika miljöbeskrivningar.

   ne.se

Blogginlägg B: Pressetik

I december 2008 mördades en 26-årig homosexuell man i Malmö. Kort därpå greps två tonårspojkar misstänkta för mordet. Den ena pojken visade sig ha en blogg som berörde religion och moralfrågor.


Hur mycket är relevant att berätta om de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet? Varför?
Inget alls, till att börja med. Hur kan vi veta att det är ett så kallat hatbrott så tidigt i utredningen? Kanske var det ett försök till rån som gick snett? Hade det varit en heterosexuell man som mördats av två tonårspojkar med svensk ursprung hade nyheten troligtvis inte blivit särskilt uppmärksammad.

Om det längre fram i utredningen skulle visa sig att det var pojkarnas starkt religiösa tro som drivit dem till denna fruktansvärda handling ja då, men bara då, hade det känts relevant att ta upp det. Fast kanske inte att då bara belysa den islamska tron (som pojkarna tillhör) utan världsreligionernas syn på homosexuella i allmänhet. Att det fortfarande finns människor 2011 som hävdar att homosexualitet är en sjukdom eller en förbannelse är helt befängt och påvisar inget annat än okunskap och ovilja att förstå.

Aftonbladet som valde att publicera all information om bloggen och pojkarnas religiösa och etniska tillhörighet ökade säkert sin lösnummersförsäljning, men de gav även rikets främlingsfientliga anhängare vatten på sin kvarn. Något som kan få oönskade konsekvenser, exempelvis att ett främlingfientligt parti röstas in i Sveriges riksdag. Agerade dessutom pojkarna i självförsvar som de själva sa och frias från misstanke om mord, ja då skulle de ändå få ett helvete att rentvå sig efteråt eftersom kvällspress och bloggar på nätet struntat i allt vad personlig integritet heter och förmodligen förstört pojkarnas liv för gott.


På PO's hemsida kan den som är intresserad läsa om de pressetiska regler för press, TV och radio som bör tillämpas för att "upprätthålla en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften".

Blogginlägg A: Nyhetsvärdering

I måndags meddelade Peter ”Foppa” Forsberg att han kommer sluta att spela ishockey för gott. Något som uppmärksammades stort i både svensk och internationell media.

-- Jag har lovat henne att inte riskera min hälsa mer, säger Forsberg och ger flickvännen Nicole Nordin en tårögd blick under presskonferensen.

Men att att avstå från saker som ens partner inte finner lämpligt är väl inget nytt? Det händer ju varje dag. Så varför blev det inga rubriker när min far gav upp sin kära prilla under läppen efter 51 år för att min mamma var orolig för hans hälsa? För den händelsen hade ett lågt nyhetsvärde och hade med all säkerhet inte ökat GöteborgsPostens lösnummerförsäljning.

”Offentliggjort meddelande om något betydelsefullt som tidigare varit okänt”. Så definierar ne.se ordet nyhet. Hur nyheter värderas bygger på en rad faktorer som presenteras i Reporter- en grundbok i journalistik av Björn Häger. Dessa faktorer är följande;

• Vikt
• Icke-normalt
• Närhet
• Konflikt
• Elitpersoner
• Lättbegriplighet
• Nytt

Att Peter Forsbergs tillkännagivande blev en sådan stor nyhet beror främst på att han räknas till de så kallade elitpersonerna. Nyhetsforskarna hävdar att anledningen till att vi ”vanliga” människor fascineras så av att läsa om kända människor är för att deras liv ofta skiljer sig så markant från våra egna. Hans avhopp från ishockeyn innebär inte heller bara att han lämnar Colorado Avalanche, han kommer inte längre vara en del av det svenska ishockeylandslaget. Hade det inte varit för ”Foppas” historiska straff i OS i Lillehammer 1994 kanske Sverige hade gått miste om OS-guldet och en hel nation hade svurit hemma i tv-sofforna. Nu blev han i stället en hjälte vars geniala drag med klubban blev förevigat på frimärke. En hjälte vars fysik inte längre håller för att spela ishockey. Men visst känns det lite befriande att läsa att även en hjälte som ”Foppa” visar sig vara mänsklig?

Förutom detta öka nyhetsvärdet ytterligare på grund av att händelsen var såpass oväntad som den var. I flera veckor innan hade det snackats om ”Foppas” sensationella comeback i NHL, men sagan fick abrupt slut redan efter två spelade matcher. Något som ingen hade räknat med.

Bortsett från elitpersoner finns det något annat som alltid engagerar läsaren, nämligen djur. Nyheter om djur är lättbegripliga och detta gör att läsaren lätt kan ta till sig och identifiera sig med händelsen. Den här nyheten berör dessutom det djur som kallas för människans bästa vän, nämligen hunden.

För några dagar sedan rapporterades det om, både på lokal-tv och i tidningar, att den mycket smittsamma dvärgbandmasken hittats i en avliden räv som skjutits i Lane-Ryr i Bohuslän. Smittan kan dels spridas genom att vi äter bär och svamp direkt från naturen, men masken kan även överföras till hundar som sin tur kan smitta människor.Det kan räcka med klappa hunden eller ge den en puss.

Statens veterinärmedicinska anstalt har därför gått ut med smittskyddsinformation som vänder sig till hundägare i Uddevalla, Färgelanda, Munkedal och Vänersborgs kommun som brukar vistas i skog och mark med sina fyrbenta vänner. Nyheter går upp i värde ju närmare oss de kommer i tid och rum, vilket också märks då bevakningen av händelsen varit större i exempelvis GöteborgsPosten än i Aftonbladet.